VÄLKOMMEN TILL VILHELMINA BYGDEMUSEUM!

DETTA HUS byggdes 1891 och kallades SOCKENSTUGAN. Det användes under flera årtionden till olika ändamål – bland annat som möteslokal för kommunen, skolhem, barnmorskans bostad, som festlokal vid bröllop och kalas.

ÅR 1943 beslöt kommunen att GÖRA OM DET TILL MUSEUM. Mängder av föremål hade lämnats in av invånarna och det var dags att de fick visas upp.

DET NYA SOCKENMUSEET INVIGDES DEN 18 JULI 1943.

Ett flertal vilhelminabor medverkade till att museet blev verklighet. Nils Eriksson och Elis Essegård var två av dem.

Dagens utställningar är resultatet av många års arbete, ett idogt arbete med sammanställning av föremålen för att göra dem så överskådliga som möjligt, skylt- och kommentarframställning och – inte minst – katalogisering. Detta är resultatet av flera kvinnors, museiföreståndares, idoga arbete för att kunna visa upp och berätta om livet bakom alla föremål och de vedermödor som 1700-, 1800- och till viss del 1900-talens nybyggare hade att kämpa med.

Museet är idag inte dagligöppet, men öppnar för intresserade besökare, i små eller större grupper, och någon lördag eller helgdag i månaden.

Förutom en liten fornhistorisk avdelning på övervåningen, som visar på och berättar om arkeologiska fynd som gjorts inom kommunens gränser, samt en mindre samisk presentation vid entrén, återspeglas nybyggarnas olika delar av livet, i hemmet, på gården, fisket, jakten, arbetet i skogen och på åkern och myren. I rummet till vänster om entrén blir man påmind om olika stora händelser som inträffat i Vilhelmina.

DE OLIKA RUMMEN OCH DERAS INNEHÅLL

Övervåningen – fornhistoria och hur befolkandet började

Med utgångspunkt från arkeologiska fynd från framförallt vår egen landsända, det vi i dag kallar Södra Lappland, lär vi oss varifrån de första människorna kom och var de bosatte sig.

Våning 1, rum 1

Hur det moderna Vilhelmina växte fram. Civilisationen tränger sig på.
Första nybyggarna, första bosättningarna, kyrkorna, VILHELMINA, Kyrkstan, järnvägen, bränderna, vattenkraften.

Våning 1, rum 2

Bosättningar, livet för att överleva, praktiska bruksföremål, jordbruket, vardagslivet

Våning 1, rum 3

Hur man kunde försörja sig utanför det vardagliga slitet, olika yrken i byn, lite om kläder, fest och vardag

Våning1, rum 4

Ett musikaliskt inslag i vardagen, sången, Lapp-Lisa – en Lappmarkens världskändis

Våning 2, rum 2

Hur man ”fixade käket” – matens väg från källan till tallriken, olika redskap och tillagningar

Våning 2, rum 3

Därhemma – en scen från vardagsrummet, hur man samsades i huset, levde, åt, roade sig, sov.

DE OLIKA RUMMENS INNEHÅLL – KOMMENTARER OCH FÖREMÅLSFÖRTECKNING

Övervåningen, fornhistoria

Vi vet inte så mycket om befolkningssituationen i vår bygd under forntiden. Några byar eller boplatser med namn är inte kända, men vi vet ju att människor söderifrån vandrade norrut allteftersom iskanten drog sig alltmer norrut, när inlandsisen smälte. Vi vet att människor tog sig över det vi kallar Kölen eller via dalgångarna, där så småningom våra stora – och mindre – älvar skulle komma att forsa fram. Vi vet också att vi haft kontakter med andra folkslag i till exempel nuvarande Baltikum och i det som nu är Belgien och Frankrike. Genom arkeologiska fynd som gjorts nära oss, i våra fjäll och i vår nuvarande kommuns närområde – till exempel i Bäskseletrakten – vet vi vi att det funnits bosättningar, oftast utefter vattendrag och sjöar. Vi har också ett stort antal så kallade fångstgropar för älg bara någon mil bort från dagens samhälle.

Norra Sveriges historia, Norrlands historia finns beskrivet i ett flertal olika verk. Begreppet Norrland är dock lite bedrägligt, eftersom dagens norra geografiska hälft börjar redan vid Dalälven, som alltså rinner i väst-östlig riktning, och som har lite eller ingenting att göra med det Norrland vi här talar om under årtusenden före Kristus.

Stanna gärna en stund framför montrarna med de olika arkeologiska fynden och försök koppla ihop de tidsepoker som de härstammar från, med de ”åldrar” som i korthet beskrivs på skyltarna vid väggen – stenålder, bronsålder och järnålder. Dessa olika åldrar har olika tidsutsträckning i olika delar av såväl vårt land som i Europa i sin helhet.

Våning 1, rum 1

Rummet genast innanför entrén kan vi kalla ”Viktiga händelser i Vilhelminas framväxt”. Här kan vi hitta en väldigt gammal skida, som får markera en anknytning till fynden på övervåningen. Av flera beskrivningar hos olika besökare under tiden efter Kristus (numera ibland kallad ”ivt : i vår tid) bland annat från romarna, till exempel Tacitus, vet vi hur människorna levde under århundraden i vår tideräkning. Olika beteckningar på de folk som rörde sig i våra trakter i norr – inklusive i Norge och Finland – finns.
En mer storskalig tamrensskötsel verkar ha tagit form i norra Norrlands inland strax före vår tideräknings början. Under denna period lär också ett samiskt urspråk ha utvecklats. Som vi vet har detta urspråk senare utvecklats till ett flertal språkvarieter.

Under 1500-, 1600- och 1700-talen vet vi att personer, ensamma eller i grupp och familj, har vandrat in i vårt område. De första bosättningarna i vår blivande kommun skedde i början av 1700-talet i Råsele. Den som räknas som den förste är Daniel Danielsson, från åselebyn Torvsjö, i september 1776. Han slog sig ner en bit från Volgsjön. Vanligt var ju att man kom vandrande, till fots eller med båt, längs efter sjöar och vattendrag och där en slagit sig ner kom ofta fler att bosätta sig. En liten första bosättning uppstod och inom kort upplevde man ett behov av en kyrkbyggnad. En sådan kom till nära det som i dag är vårt kommunhus och följdes efter inte så många år av den kyrka som i dag står uppe på Kyrkberget och som invigdes cirka 1840.

Till följd av den nya kyrkan och den första tidens kyrkplikt, som innebar att alla familjer skulle infinna sig i kyrkan vid åtminstone de större kyrkhelgerna (men till en början även vanliga helger), uppstod ett behov av övernattningsbostäder, vilket medförde byggandet av Kyrkstan. Där fick man bo om man bodde mer än 10 kilometer bort från kyrkan. Kyrkstugor och kyrkstadslägenheter uppfördes under huvudsakligen 1800-talets andra hälft.

Nästa stora händelse var järnvägens ankomst. Sveriges riksdag hade beslutat att en järnväg skulle byggas i Norrlands inland, inte minst av militärstrategiska skäl Åren 1907-08 började den byggas från Kristinehamn i Värmland och avslutades år 1937 i byn Kåbdalis. Den är 1288 kilometer lång och just nu, 2023, finns långtgående planer på att upprusta banan för regelbunden persontrafik. I dag används den året runt för timmertransporter och turisttrafik under sommarmånaderna. Man kan åka tåg från Mora i Dalarna till Gällivare i norra Lappland.

År 1921 inträffade den kanske mest dramatiska händelsen i Vilhelminas historia. Ena hälften av kyrkstaden brann ner. Ett intensivt släckningsarbete kunde inte förhindra den nedre hälften av kyrkbyn att förtäras av lågorna. Den övre delen av kyrkstaden räddades och står kvar ännu i dag. Den restaurerades och byggnadsminnesförklarades på 1960-talet och är idag bostäder med fast boende i en del lägenheter och vandrarhemsboende i övrigt.

Vilhelmina kommuns olika skepnader

Vilhelmina landskommun bildades den 1/1 1874.
Den 23/3 1917 inrättades Vilhelmina Vilhelmina municipalsamhälle.
Den 1/1 1947 bröts municipalsamhället ut ur kommunen för att bilda Vilhelmina köping.
Den 1/1 1965 uppgick landskommunen i Vilhelmina köping.
Sedan 1971 tillhör hela området den nya Vilhelmina kommun.

Mycket har förstås hänt i Vilhelmina tätort och kommun under de senaste 50 åren, men redan i början av 1900-talet kom en del viktiga byggnader till:
Volgsjö skola år 1918.
Vilhelmina Tingshus uppfördes 1919-1920
Realskola inrättades år 1946.
Gymnasium startade år 1961.