Samerna

Sapmi, samernas land, sträcker sig över fyra länder: norra delarna av Sverige, Norge och Finland samt Kolahalvön i Ryssland. Från att ursprungligen ha varit jägare och fiskare övergick en del samer till rennomadism under 1500-1700-talet.

Under 1800-talet började kolonisationen av det norrländska landskapet. Nybyggarna blev allt fler och möjligheterna att bedriva renskötsel på gammalt vis begränsades. Många av samerna blev nybyggare och flyttade in till de byar och samhällen som växte upp.

Idag driver man ofta renarna med hjälp av skoter och helikopter och de flesta samer är numera bofasta.

Samisk tro

I den samiska förkristna tron var naturen besjälad och en mängd gudar styrde över tillvaron.  Dessa gudar kunde ha sin boning i ett berg, i en sjö eller vid ett vattendrag. Seiten – en symbol för en samisk gudom – utgjordes ofta av en egendomligt formad sten eller trästock. Vid seiten offrade man djur eller föremål till gudarna för att försäkra sig om renhjordens och familjens väl, be om hjälp eller visa tacksamhet för något som gått bra. Runt om i våra fjäll finns flera kända offerplatser.

I museets samlingar

Museet har i sina samlingar bland annat samiska psalmböcker, ackjor, seldon, en samisk barnvagga m.m. På museets övervåning står en kopia av en seite från Marsfjällen.

I en utställningsmonter i museets entré finns även två samiska trummor, visserligen nytillverkade men med de gamla symbolmönstren. Trummorna är gjorda av Max Lundström och Sven-Åke Risfjell, två av ortens duktiga sameslöjdare.

Några samiska lämningar i Vilhelmina kommun:

Bäsksjö

I Bäsksjö påträffades omkring 1930 Sveriges sydligaste samiska offerplats. Där fanns bland annat tre silvermynt från tidig medeltid (ett från Danmark, ett från Tyskland och ett från Sverige), ett hängkors av tenn, glaspärlor och renhorn.

Spaunakullen

Vid Spaunakullen i Bielite finns lämningar efter gamla kåtor och renvallar. Här har samerna haft visten sedan många generationer tillbaka. Daterat kol från eldstäder visar att denna plats började användas för ungefär 1000 år sedan.

Gråtanån

Vid Gråtanån finns en björngrav från 1600-1800-talet. Björnen ansågs som helig och aktades högre än alla andra djur. Jakten på björn följde en mängd olika ritualer. Hade jakten varit lyckosam fördes björnen hem under sång och en stor björnfest anordnades. Björnbenen samlade man sedan ihop och begravde för att djuret skulle kunna återuppstå och låta sig dödas igen. Vid graven i Gråtanån påträffades även fyra oavlossade blykulor som placerats intill björnkraniet.

Tomasvallen

Tomasvallen har fått sitt namn efter dess siste brukare, Tomas Fjällström (Stor-Tomas). Här finns förutom rester av renvallen och kåtatomter även spår av den odling Tomas bedrev i början på 1900-talet. Det höga läget på vallen var dock inte gynnsamt och vallen övergavs då han köpte ett bättre hemman i Saxnäs.

Vielmesmakke

Vielmesmakke i närheten av Klimpfjäll är ett gammalt sameviste som tidigare användes av samer från Borgafjäll och Storjola under sommaren och hösten. I en av kåtorna bedrevs även sameskola mellan åren 1926-1950. Idag står platsen för det mesta tom. Den består av privata byggnader och kåtor.

Fatmomakke

Fatmomakke har sedan 1700-talet varit en naturlig mötesplats för samerna, och så småningom även för nybyggarna. För att kunna övernatta vid kyrkhelger byggde samerna kåtor längs sluttningen ned mot Kultsjön medan nybyggarna timrade sina stugor närmare stranden. Det första anspråkslösa kapellet uppfördes 1790 medan den nuvarande kyrkan byggdes på 1880-talet. Än idag firar man kyrkhelger i Fatmomakke kyrkstad.

Vill du veta mer?

Folkbiblioteket i Vilhelmina har en samisk avdelning med över tusen volymer samt en större pressklippsamling. I stort sett allt som skrivits om samer i tidningar och tidskrifter sedan 1960-talet återfinns här.
Sápmi – Samiskt informationscentrum
Ájtte – Fjäll- och samemuseum i Jokkmokk
I tidskriften Västerbotten 3/96 står det mer att läsa om våra intressanta lämningar.